Om 42 dagar är det val och då heter chefen Ulf eller Stefan

Hade ni trott något annat i ett av världens mest jämställda länder?

Om 42 dagar är det val och om inget mycket oförutsett inträffar kommer statsministern efter det heta Stefan eller Ulf.

Det blir, på den posten åtminstone, precis som det alltid har varit. En heterosexuell medelålders etniskt svensk man.

Efter valet kommer det som vanligt bli en heterosexuell, medelålders och etniskt svensk man på posten som statsminister.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Men vad är det för fel på politikens största partier, de som kan göra anspråk på statsministerposten? De kan uppenbarligen inte kan hantera kvinnliga ledare.

Mona Sahlin utsågs till Socialdemokraternas ordförande sedan hennes parti 2006 förlorade regeringsmakten efter tolv år. Hon hann, som partiledare, prövas i ett val, 2010. Då tappade det 4,3 procentenheter vilket motsvarar en kvarts miljon väljare. Resultatet, 30,7 procent av väljarkåren, var Socialdemokraternas sämsta sedan Sverige blev en demokrati.

Hon fick gå, vilket inte var så konstigt. Desto märkligare var Socialdemokraternas uppbackning av sin ledare. Hon fick inte det stöd en man skulle fått i motsvarande situation.

En som också skulle kunnat få chansen var M-ledaren Anna Kinberg Batra. Men hon hann aldrig leda sitt parti i ett val. Efter två år och sju månader förstod hon signalerna, samlade ihop sitt pick och pack och gick.

Även här skulle jag vilja påstå att stödet från det egna partiet var bristfälligt. Men till slut hade det, som för Sahlin, gått för långt.

I våra grannländer förefaller det lättare för kvinnor att ta sig fram. Finland har haft en folkvald kvinnlig president och två kvinnliga statsministrar. De var dock inte särskilt framgångrika men lyckades åtminstone ta sig till regeringschefsstolen.

Island har haft en kvinnlig folkvald president och är inne på sin andra kvinnliga statsminister. I Norge bröt Gro Harlem Brundtland isen redan 1981 och Erna Solberg regerar sedan 2013.

Danmark ligger näst sist i den nordiska ligan. Helle Thorning Schmidt, självfallet med ett öknamn som signalerade extravaganta vanor, Gucci-Helle, ledde regeringen i sex år fram till 2015.

Frågan kvarstår. Hur kommer det sig att ett av världens mest jämställda länder ännu inte haft en kvinnlig statsminister? Beror det på de manliga härskartekniker som Gudrun Schyman så ofta talar om? Eller är det en slump?

Skulle inte tro det. Sverige har haft fem kvinnliga utrikesministrar, fyra kvinnliga socialministrar och två kvinnliga finansministrar. Alltså de tre poster i regeringen som betraktas som viktigast efter statsministerns.

Alltså, dit men inte längre. Och det blir ingen ändring nu heller.

Fem saker att hålla koll på den närmaste tiden

Fyra veckor efter årets politikervecka i Almedalen sparkar den slutliga valrörelsen så smått i gång. Centerns två dagar långa valkonvent i Annexet på Ericsson arena i Stockholm inleds på fredag och samlar omkring 800 deltagare. Annie Lööf talar såklart för sina valspurtare.

Kommer inte alla?
Nästa vecka inleder Equmeniakyrkan i Vårgårda de utfrågningar som varit ett obligatorium för ordförandena för riksdagspartiernas ledare. Men på kyrkans hemsida finns bara två anmälda, Annie Lööf (C) på onsdagen och Jan Björklund (L) dagen därpå. Har de andra lämnar återbud? Oklart.

Vissa får anstränga sig mer
Partiledare håller ofta ett sommartal. Men Liberalernas Jan Björklund, som leder ett parti i motvind, slår i år till på två sommartal. Nästa lördag talar han i Malmö och dagen därpå i Göteborg, hans vanliga sommartalsstad. Men ska man bli en vinnare gäller det att kämpa.

Löfven nöjer sig med ett
Statsministern och partiledaren (S) håller sitt sommartal på söndag om två veckor. Men som så mycket som gäller Stefan Löfven är beskeden vaga. Datumet är satt och sannolikt även tid och plats. Men det har inte kommunicerats som det heter på politiska. Dvs inte talats om.

 

Av : Lena Mellin

Dela: Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail
Följ: google_plusrss

Kommentera