Nyktert inlägg om den digitala revolutionens baksidor

Nyktert inlägg om den digitala revolutionens baksidor

Sedan tjugo år lever vi ett okontrollerat experiment av vidd och djup som saknar motsvarighet i den moderna epoken. Det går att bryta ner i olika element, men kan sammanfattas under ett begrepp: digital revolution.

Minns ni framstegsfundamentalisternas jublande profetior? Etablerade medier skulle omskapas i växelverkan mellan publicister och publik. Mångfald skulle fördjupa demokratin. Enskilda och grupper skulle få kanaler för åsikter som eliten hållit stången. Sociala medier skulle bryta de ensammas isolering via optiska fiberkablar. Barn skulle lära svindlade och på djupet genom pedagogiska program som anpassas dynamiskt och efterhand i harmoni med individens inlärning. Vi skulle röra oss smidigt i staden med digitala navigationshjälpmedel som evolutionärt lärde känna oss till den grad att de visade vägen innan vi visste vart vi skulle.

Vad fick vi? Ordet ’”tuttmiss”.

Publicister gav nyhetsvärderingen till klickräknare. Interaktivitet reducerades till fåntrattars hätska utfall. Det fördjupade demokratiska samtalet blev massiv populism och tolv frågor med tre svarsalternativ för att hitta ett parti. Kanaler för alternativa åsikter blev bloopers på YouTube. De sociala medierna är så antisociala att äkta par samtalar via Facebook om de inte glömmer att de ens har gift sig, medan timmarna omärkligt flyr i datorns blekblåa sken. Och i det offentliga rummet stirrar människor ner i handen i stället för att se varandra, likt hjärntvättade humanoider i en B-film från 1960-talet om ”framtiden”.

Och barnen? När batteriet tar slut reagerar de som alkisen när vinet hälls i vasken. Istället för pedagogiska program inskränks deras kognitiva utveckling av stupida tidsfördriv som systematiskt undanröjer världens mångfald, medan spelutvecklare med laserprecision hittar de små med allt mer förfinade metoder för enfaldig och omedelbar tillfredsställelse.

Närmast varje djup, kulturell omställning har drivits av innovationer inom kommunikation och representation av verkligheten. De är civilisationers rottrådar och själva det mänskliga varats essens. Konsekvenser av hastiga förändringar förgrenar sig vildvuxet, accelererar, och är alldeles oförutsägbara.

Också den digitala revolutionen tycks vara så fundamentalt genomgripande. Jag har då en fråga. Vad är det som säger att allt detta med nödvändighet är av godo? Finns det ett svar som inte är religiöst?

Det här är inget stridsrop, det är en litania. Vi är maktlösa. Tiden är inne att åter ta på allvar det konservativa kärnbudskapet: det går åt helvete.

Författat av Roland Poirier Martinsson

Dela: Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail
Följ: google_plusrss

Kommentera